Nu har våran Peter Pan varit borta i 10 dagar och jag börjar misströsta och känner mig riktigt sorgsen. Peter Pan är våran ungkatt som är vit lurvig med gula inslag. Igår var första kvällen jag inte har åkt omkring sent på kvällen och letat. Har åkt omkring sent i morgonrocken och letat men även all annan ledig tid. En man kom förbi en kväll och hade hört att en annan man som kör lastbil sett en kisse liknande våran Peter och det är där jag letat, ropat och kisseissat...
Har letat letat letat överallt. T.o.m tvingat grannarna att öppna alla dörrar och vrår till sitt hus.....
William har knäppt kort med sin telefon så nu blir det annonser i tidningen och på lokala affären med kort på kissen.
Oh, tänk vad man kan fundera över en liten kisse.....................Håll tummarna att han kommer hem igen!
Ja, vad skall man egentligen hitta på när vädret inte är det bästa. Tvätta, städa och fixa åssåååå baka såklart. Vita chokladbollar, vita kakor med vitchoklad och nötter och vaniljbullar. Jag håller på att ladda batterierna och får egentligen lite små ångest över att inte ha fullt upp. Hur tokigt låter inte det? G jobbar så jag och barnen skall mot slutet av veckan försöka hitta på något riktigt roligt. Imorgon när butiken har öppet skall William sälja kaffe eller saft och kaka. Pengarna skall han samla ihop för att ge till de två olika katthem som finns i Valbo och i Gävle. Ideén fick han nu när vi har varit runt och letat efter Peter Pan. Han tyckte så synd om dem att han kände att som han sa...jag måste göra något för dom här kissarna!! Hur gulligt är inte det på en skala?
